Att förstå kläders skyddsförmåga mot kyla

Översikt:

Många yrken innefattar arbete i kyla, allt från utomhusarbete i kalla väderförhållanden till inomhusarbete i frysar för förvaring av livsmedel. Lämpliga kläder måste ha en rad egenskaper för att göra det möjligt för bärarna att utföra sitt arbete effektivt och säkert. Kläderna måste vara lätta (så att de inte hindrar bäraren) och tillräckligt isolerande (i potentiella temperaturer så låga som -50 °C) för att hålla bäraren lagom varm. Arbetskläderna ska också ha en viss grad av ånggenomsläpplighet för att förhindra att fukt samlas innanför plagget.

Kläder som påstås skydda mot kyla omfattas av förordningen (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning. Produkter måste lämnas in för oberoende testning som utförs av tredje part och måste också ha ett EU-typintyg från ett anmält organ, såsom SATRA, innan de får säljas i Europa. För att underlätta denna process har det europeiska standardiseringsorganet, CEN, publicerat den europeiska standarden EN 342:2017 – ”Skyddskläder. Hela dräkter och plagg till skydd mot kyla".

Dessa tester utförs endast på klädesplagg och är inte testade för skyddsskor, mössor eller arbetshandskar.

Att förstå parametrarna i EN342:

Kläder som gör anspråk på att uppfylla kraven i EN 342:2017 ska märkas med piktogrammet nedan. Vid sidan av piktogrammet måste det finnas information om prestanda som registrerats i de olika EN 342-testerna, t.ex. värmeisoleringsvärden, klassificering av luftgenomsläpplighet och, i förekommande fall, klassificering av motståndskraft mot vattengenomträngning.

Värmeisolering

Värdet indikerar plaggets värmeisolering i (m2.K/W), där ett högre tal indikerar mer robusta isoleringsegenskaper.

• Kyla (-5 °C)
• Kylförvaring (-25 °C)
• Frysförvaring (-40 °C)

Luftgenomsläpplighet

Detta betecknar ett plaggs andningsbarhet, där 1 är den högsta och 3 är den lägsta. En hög luftgenomsläpplighet möjliggör tillräckligt med torr avdunstande värmeförlust, vilket är nödvändigt för att hålla dig lagom varm

Vattenmotstånd

Fastställer vattentäthetsegenskaper – detta är valbart eftersom kläder som bärs vid temperaturer under noll inte behöver vara vattentäta.

EN342-certifierad

Vadderad vattentät vinteroverall

Exakt vilka är testerna för EN 342?

Huvudtestet i EN 342 använder en uppvärmd provdocka för att testa ett plagg. Syftet med detta test är att fastställa plaggets fullständiga värmeisoleringsförmåga. Dockan kläs först i underkläder som anges i standarden, sedan kläs den i testplagget. Under provningen värms provdockan upp till och hålls vid en angiven temperatur över omgivningstemperaturen. Termisk isoleringsförmåga fastställs med hjälp av den eleffekt som krävs för att bibehålla de olika sektionerna av dockans yta (överkropp, armar, ben etc.) vid denna konstanta (förhöjda) temperatur.

Det resulterande värdet på isoleringseffekten används för att klassificera plaggets prestanda. Den kan också användas för att uppskatta den maximala användningstiden baserat på bärarens aktivitetsnivå, omgivningens temperatur och klädernas isoleringsvärde. Dessa riktlinjer för användningstiden finns i en informativ bilaga till standarden.

Andra tester som krävs enligt EN 342:2017 inkluderar mätning av luftgenomsläpplighet (för bedömning av materialets vindmotstånd) som klassificeras med hjälp av tester som utförs på plaggets minst luftgenomsläppliga skikt.

Ett valfritt test är vattenmotstånd. Kläder som gör anspråk på att ha denna valfria egenskap måste också vara andningsbara och klara ett test av ånggenomsläpplighet hos samtliga tyglager tillsammans – det vill säga, yttertyg, isolering och foder.

Standarden innehåller även krav på yttertygets styrka, måttstabilitet vid rengöring, flexibilitet hos belagda tyger (-50 °C) och oskadlighet.